Trail run













Opti-Cardio? Kanske. 
Ja, om man frågar mig.
Med åren så blir det bara mer och mer att jag springer i skogen. Året runt. Närhelst på dygnet.
Det ojämna underlaget, skyddet från vinden och inspirationen av naturen.
Jag känner mig aldrig lika stel som när jag har sprungit på asfalt.
Och nostalgin. De gamla elljusspåren. Branta backar och bark.
Man känner pulsen sticka iväg mot max och därefter får låren hålla emot i nerförsbacken.
Grova sulor och en hund som hjälper en att dra upp tempot.
Och tidiga morgnar eller kvällar, när luften har olika temperaturer längs vägen och kall fuktig luft slår mot ansiktet.